Är du trött på alla som inte fattar nåt? Ta chansen att en gång för alla styra upp saker och ting genom att säga som det verkligen är! Börja dock gärna med att först kolla vad andra skrivit. Kanske finns det något som de kan lära dig …
Hittar du inte det ämne du vill diskutera så går det bra att starta ett nytt!
Alltför höga skatter skadar Sverige
Självklart finns en avvägning här. Alla skatter skadar tillväxten, men upp till en viss nivå kan det förstås vara värt att avstå tillväxt för att garantera grundläggande välfärd åt alla. Men skatter på den nivå vi har i Sverige, och då tänker jag inte minst på marginalskatterna, skadar ekonomin ganska mycket samtidigt som vinsten av dessa skatter är mycket låg. I en dynamisk tillväxtekonomi kan alla få det mycket bättre, snabbt. Många "fattiga" i USA har det minst lika bra sopm svensk medelklass.
Anmäl inlägg
Det finns ju liberala, marknadsinriktade nationalekonomer som hävdar att hög progressiv skatt håller nere det totala skattetrycket just eftersom marginalskatten för den enskilde är så stor och politiker därför inte enkelt kan gå till val på skattehöjningar. Imponerande att somliga av de tänkarna faktiskt hämtat ut nobelpris i Sverige av alla länder, det bästa exemplet på att progressivt skattetryck knappast ger lägre totalt skattetryck.
Anmäl inlägg
Den marginella kostnaden för beskattning (the excess burden of taxation) stiger med stigande skattetryck.
Vid 0% i skattetryck är denna kostnad 0 (d v s då räcker det - samhällsekonomiskt sett - med att en krona inkasserad i skatt levererar en samhällsnytta tillbaka som har marknadsvärdet 1 kr).
Men vid ett skattetryck på 50% (ungefär där Sverige befinner sig nu) är denna marginella beskattningskostnad - teoretiskt - 4 BNP-kronor per skattekrona.
Det betyder att vid detta tryck måste ytterligare en krona i skatt leverera en samhällsnytta tillbaka som i marknadsvärde överstiger 5 kr för att vara försvarbar!
Det torde vara solklart för dig läsare att få offentliga utgiftsområden numera uppfyller det lönsamhetskravet. Här finns också förklaringen till att Sverige fallit från tredje plats i OECD:s välståndsliga till 14:e.
Det ovan stående har jag försökt få Skattebetalarnas Förening att trigga på i över ett decennium vid det här laget, men hittills utan framgång.
Anmäl inlägg
Tack för den nya sajten, Robert Gidehag. En välkommen ersättning för den sedan tio år nedlagda skriften Skatter & Välfärd.
Få jublar över ett högt skattetryck, men det är ändå viktigt att korrekt beskriva vari skadan består. I ditt korta startinlägg ger du svaret att "alla skatter skadar tillväxten" Det var ingen lyckad formulering. Du menar rimligen att det är VÄLSTÅNDET som påverkas; våra reallöner, vår levnadsstandard.
Förvisso finns det i normala fall ett samband mellan BNP-tillväxt och välstånd. Men BNP mäter produktionsvärdet medan välståndet bestäms av våra inkomster. Förenklat uttryckt är inkomsterna lika med BNP-tillväxten x valutakursen (mer exakt: terms of trade). Det är så man räknar fram bruttonationalinkomsten (BNI). Betecknande nog anser sig SCB inte kunna publicera sådana beräkningar annat än i löpande priser.
Det gör däremot Stefan Fölster i Svenskt Näringslivs konjunkturrapporter. Men han skapar onödig förvirring genom att döpa detta inkomstbegrepp till "reala BNP", d v s samma term som används för de okorrigerade BNP-siffrorna. Denna fadäs till trots borde Skattebetalarnas förening ta fasta på det goda initiativet i stället för att legitimera en missvisande statistik och ett politiskt orwellspråk.
Ta avstånd från oskicket (även bland akademiska ekonomer, skrämmande nog) att beskriva BNP-tillväxten som politikens och samhällsekonomins övergripande mål. Bannlys också "välfärden" (se även Bo Petterssons kommentar). Egentligen är välfärd och välstånd synonymer, men numera används "välfärden" som en förskönande omskrivning av bidragssystemet, det sociala trygghetsnätet. Som om välståndet skapas av försäkringskassan.
Ord betyder - och faktum är ju att politik i hög grad handlar om makten över språket och historieskrivningen. Att använda en i grunden socialistisk terminologi (jo, så är det) försvårar kampen mot högskattesamhället. Varför sådana självmål?
Att räkna fram korrekta BNP-summor är ju dessutom, som du mycket väl vet, förenat med närmast oöverstigliga svårigheter, i synnerhet i ett land som Sverige med en stor offentlig sektor. Jfr med Sovjetunionens starka BNP-siffror samtidigt som systemet gick mot sin kollaps.
Nej, höga skatter är skadliga därför att de så ofta sänker PRODUKTIVITETEN. Ett högre välstånd kan bara åstadkommas med hjälp av högre totalproduktivitet (förädlingsvärde per arbetstimme och insatt kapitalkrona). Politiker och ekonomer fuskar även med detta nyckelbegrepp, genom att bortse från insatsen av kapital.
Sveriges "eftersläpning" i den s k välståndsligan beror inte alls på svag BNP-tillväxt utan på ständiga devalveringar. Som i sin är tur varit en logiskt följd av svag reell produktivitetsutveckling. Politikerna har inbillat medborgarna att det finns enklare lösningar än effektivitet och hårt arbete, t ex en expansion av den (lågproduktiva) offentliga sektorn. Sanningen är - som "amatören" Walter Korpi visade i den långa debatt som Assar Lindbeck och hans bisittare så nesligt förlorade - att Sveriges relativa BNP-tillväxt snarast varit något snabbare än man kunnat förvänta sig av ett land som på 60-talet var rikast i Europa.
Slutsats: en klok ekonomisk politik i skattebetalarnas intresse tar sikte på att höja produktiviteten. Den inriktningen är önskvärd - nota bene - även om den kortsiktigt kan leda till en långsammare BNP-tillväxt.
Bo Pettersson (BP) är inne på ett relevant spår när han diskuterar skattetrycket utifrån egna beräkningar av "excess burden of taxation". Sant är att skadligheten tenderar att öka med skattetryckets höjd. Men han bortser från två avgörande aspekter: 1. Andra politiska ingrepp, t ex i form av lagstiftning, kan skapa lika stora problem som höga skatter. 2. Det är vad skatterna används till som fäller utslaget. Ett skattetryck på 50 % är inte automatiskt mer skadligt än ett på 45 % Effekterna kan vara väldigt olika i länder med ungefär samma skattetryck, som en jämförelse mellan Sverige och Danmark ger vid handen. Danska löner är i dag högre än våra, därför att Danmark har en bättre arbetslagstiftning och därför att vår statsbudget innehåller betydligt fler och mer förödande systemfel.
Bl a av det senare skälet är det säkerligen vanligt med svenska multiplikatoreffekter av den storleksordning BP nämner. Några få exempel: en helt galen klimatpolitik (omotiverat hög koldioxidskatt plus subventioner till bl a ny vindkraft) sänker vår levnadsstandard med ett belopp som är flera gånger större än skattekostnaden. Ett relativt "oskyldigt" systemfel som dagissubventionerna sänker välståndsnivån med lågt räknat 15 miljarder kronor årligen, troligen betydligt mer.
Därför är det viktigare att ta strid i sådana frågor än att skälla på värnskatten, vars skadeverkningar är jämförelsevis små. Så länge statens och kommunernas utgifter ligger kvar på dagens nivå och systemfelen snarast fördjupas (klimatpolitiken igen) leder en platt inkomstskatt till en klart orättvis (regressiv) fördelning av skattebördorna. Bedömningen kan bli annorlunda först när den offentliga sektorns utgifter närmar sig det europeiska genomsnittet eller när de värsta systemfelen rättats till.
Anmäl inlägg
Tack för kommentarerna, Åke Sundström!
Självklart finns det fler faktorer än skattetrycket som påverkar välståndet. Men nu var det just skattetryckets påverkan som jag ville lyfta fram i mitt inlägg 13/9, eftersom okunnigheten om den faktorns påverkan förefaller vara stor, inte minst bland nationalekonomer.
Det försökte jag göra genom att på känt ceteris paribus-manér hålla övriga oberoende variabler stilla medan jag (i teorin) varierar skattetrycket. Som du vet är det viktigt att hålla "störningar" borta om du vill framhäva ett visst orsak > verkan-samband.
Visst finns det en hel del att säga om den ökande osäkerhet i BNP-måttet som välståndsindikator som uppstår när den offentliga sektorns andel av nämnda mått stiger, om växelkursens påverkan på svenskarnas välstånd och om alla de devalveringar av den svenska kronan som genomförts under senare decennier. Men från min utgångspunkt (att förklara marginalskattekostnaden som fenomen) är alla dessa ytterligare aspekter av frågan - som du vill lyfta fram - ända distraktioner (inte minst eftersom "mitt" fenomen har full effekt även i en sluten ekonomi, alltså en som inte har något utbyte med omvärlden alls).
Med det ovan sagda hoppas jag att jag tillräckligt väl bemött ditt påstående att jag (av misstag eller okunnighet ?) skulle ha bortsett från andra viktiga påverkande faktorer, t ex effekten på välståndet av nyttiga kontra slösaktiga offentliga utgifter. Jag tycker nog att jag är väl medveten om effekterna av en mängd andra faktorer men ville alltså inte "ludda till" mitt resonemang genom att- samtidigt - variera också andra variabler.
Du påstår - bl a - att ett skattetryck på 50% inte automatiskt skulle vara mer skadligt än ett på 45%. Där har du, på ett fundamentalt plan, fel. Som jag skrev 13/9 är marginalskattekostnaden vid det högre trycket - teoretiskt - ca fyra välståndskronor per skattekrona men är vid 45% "endast" ca 2,30!
Förklaringen till den måhända uppseendeväckande stora skillnaden i kostnad mellan två till synes närliggande skattesatser ligger i att vid 50% i tryck börjar vi närma oss skatteintäkternas maximum enligt Lafferkurvan (max. vid 57 - 58 % skattetryck), vilket betyder att skatteintäkterna där förändras allt mindre när skattetrycket höjs, medan den negativa effekten på välståndet förblir oförminskat stark. Det betyder att kvoten dBNP(t) / dT(t) ökar för att på Lafferkurvans topp bli oändligt stor.
Det vore trevligt för mig om du insåg att jag håller med dig om hur viktigt det är att offentliga utgifter (som ju motsvaras av inkrementell beskattning) upprätthåller en samhällsnytta som motiverar utgiften. Mitt bidrag till debatten, min poäng om du så vill, är att en offentlig utgift vid skattetrycket 50% har ett helt annat "lönsamhetskrav" på sig än samma utgift har vid skattetrycket 45%, allt annat lika!
Nu antar jag att du - liksom jag - bara väntar på att Skattebetalarna ska lägga sig i denna debatt och förklara för alla oss aningslösa hur det VERKLIGEN förhåller sig.
Anmäl inlägg
En kort kommentar till Bo Petterssons (BP) inlägg. Jag skrev, som han korrekt citerar, att ett skattetryck på 50 procent inte AUTOMATISKT (min kurs.) är mer skadligt än ett på 45 procent.. Vi är naturligtvis eniga om att det finns ett GENERELLT negativt samband mellan skatter och välstånd. Men man kan inte tillämpa den insikten så mekaniskt som BP gör. Mitt exempel var skillnaden mellan Danmark och Sverige. Trots ungefär samma skattetryck är den danska välståndsnivån i dag betydligt högre än den svenska.
Som i alla modellberäkningar spelar premisserna en avgörande roll. Om jag förstår BP rätt utgår han från det klart orealistiska antagandet att BNP-nivån sjunker mot noll när skattetrycket når 100 procent.
Den korrekta metoden för att beräkna skatternas skadlighet är att med hjälp av samhällsekonomisk analys bedöma och summera de förluster (och i enstaka fall vinster) som är förknippade med beslut fattade i den "politiska sektorn" (stat och kommun).
Om t ex skillnaden mellan 45 och 50 % förklaras av att staten rimligt effektivt sköter ett pensionssystem är skadan ringa. Men förlusterna kan bli lika höga som i BP:s teoretiska modell om dessa fem procent i stället handlar om avgifter till EU:s jordbrukspolitik, Botniabanor, bistånd till tredje världens diktaturer eller vindkraftssubventioner.
Så min slutsats håller: det är vad skatterna används till som är det avgörande.
Anmäl inlägg
Fler sidor