Skattebetalarna

Nedgång utan fattigdom

• Bloggar
• Robert Gidehags skatteblogg
• Nedgång utan fattigdom

Var igår kväll ute med Cathrin och åt en Pizza här i Strömsund. Ni som läst mina bloggar för ett år sedan minns att det är det bästa restaurangnäringen här har att erbjuda. Och det är inte fel med en pizza ibland. Vi funderade på om man kan se, alltså okulärt genom att vandra på gatorna, att Strömsund är fattigare än Stockholm. BNP per capita är ju som bekant lägre här. Till en del kan man se det, men inte mycket. De skillnader man observerar beror nog mer på att det bor fler människor med höga löner eller förmögenhet i Stockholm. Vilket inte är riktigt samma sak som skillnader i BNP. Och något man absolut inte kan se är skillnad över en tvåårsperiod. Det är intressant. En av de stora ekonominyheterna senaste veckan var SCB:s siffra över tillväxten 2009. Nästan minus 5%, så mycket har inte ekonomin backat ett enskilt år sedan andra världskriget. Tidningen påminde om en tid av matkuponger och relativ fattigdom. Så är det som bekant inte nu. Vi såg inga soppköer eller några tecken på ökad fattigdom alls 2009. Lite hårdraget vågar jag påstå att alla som inte mist jobbet (oftast har detta skett i traditionell industri) överhuvudtaget inte märkt av nedgången. Och de som blev arbetslösa får det tufft, men har det ändå väldigt mycket bättre än vad arbetslösa hade förut. Kort och gott, idag klarar vi en nedgång i BNP ett enskilt år utan fattigdom och armod. Det har lite olika förklaringar. En är att ekonomin är mer diversifierad nu, vissa sektorer klarar sig bra men andra går sämre. Men en är helt enkelt att vi har en bra välståndsnivå att börja med. Ett rikt land klarar tillfälliga motgångar mycket bättre än ett fattigt land. Långsiktig tillväxt är ett mycket bättre vaccin mot fattigdom än omfördelning med skatter och bidrag. Det är inte våra höga skatter som gjorde att vi slapp soppköerna denna gång, utan vältåndsutvecklingen som kommer av tillväxt. Därför bör vi inte föra en skattepolitik som skadar tillväxten.