De nya jobben

Middagen igår var väldigt trevlig. Vi kom att prata om alla nya branscher som växer och nya möjligheter för affärsideèr. En av gästerna driver ett litet företag med några anställda i en ny spännande bransch. Hon har också hjälp av sin man med detta och båda har stort engagemang. För bara ett par år sedan hade hon inga anställda. Det är så uppenbart om man tänker efter att det är så de nya jobben måste skapas. Tron att man på politisk väg skall kunna skapa en massa jobb genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller genom att flytta runt myndigheter är dumt. Det är genom att satsa på att underlätta för småföretag (och stora företag) som man kan skapa nya jobb. Inte minst därför att det är extremt svårt att förutse vilka företag och branscher som kommer att växa och inte. Idag startade hur som helst marathonträningen med långpass igen, trots att gårdagen blev sen.

Permalink

Kommentarer

Ingvar Eriksson skrev | 2010-02-09 15:34:15

Höj blicken lite Robert.

Vi har inte ett blandekonomiskt system som går ut på att privat sektor genererar intäkter till staten.
Det som den privata sektor går ut på är att generera vinster till företagsägarna, genom att producera och sälja nyttigheter till de som vill och kan köpa. Annars produceras inget.

Och skatt betalar även gemensamt anställda fortfarande. Kalla det rundgång om Du vill. Det gäller i så fall löner och köpeskillingar i det privata också.

I vårt blandekonomiska system har staten, landstingen och kommunerna inte accepterat att all ekonomisk verksamhet är vinstdriven utan driver bl.a. "vård skola och omsorg" i "egen regi".

Den privata sektorn måste inte alls ha en viss storlek. Men däremot måste livsmedels- och tillverkningssektorn ha en viss (ganska stor) andel för att vi ska kunna konsumera tjänster. Det gäller oavsett om tjänsterna produceras privat eller gemensamt. Inte heller behöver livsmedels- och tillverkningsindustrin vara privat. Men det antyder Du ju och menar att det garanterat leder till fattigdom annars. Så skulle det naturligtvis bli om vi endast sysslade med vård, men så dumt lär det väl inte bli.

Men det är klart att både den gemensamma och privata sektorn är viktig idag och förmodligen även i framtiden men med lite mindre "prylkonsumtion" och utökad (gemensam?) tjänstekonsumtion skulle vi kunna bättra på arbetslöshetssiffrorna. Och de som idag är arbetslösa skulle avsevärt öka sin privata konsumtion till fördel för privat företagsamhet.

Vad gäller 6-timmarsdagen är det ingen självklarhet att vi får mindre att konsumera om vi arbetar mindre. Fler i arbete och långsiktig effektivisering gör också sitt. Rätt skött kan vi få samma utfall som när 72-timmarsveckan blev 40-timmarsveckan. Och det är fortfarande frivillgt att arbeta mer. Det gör ju Du, vad jag förstår.

Anmäl

robert gidehag skrev | 2010-02-08 18:04:54

Låt oss ta detta med sextimmarsdagen först. Det är fullt möjligt och kanske troligt att vi i framtiden kommer att arbeta mindre i takt med att ekonomin växer och blir effektivare. Realekonomiskt innebär det i så fall att vi konsumerar mer fritid och mindre varor och tjänster. Min poäng är att detta måste göras på frivillig grund och inte genom att staten lagstiftar eller att parterna avtalar. Det är nämligen viktigt att incitamenten blir korrekta. Jobbar vi mindre blir det mindre att konsumera och då måste lönesumman anpassas.

Även i den andra diskussionen är det viktigt att skilja på finansiell och real ekonomi. Så länge vi har ett blandekonomiskt system som går ut på att en privat sektor generar intäkter till en offentlig måste den privata sektorn ha en viss storlek. Att staten beskattar sina egna anställda är förstås bara rundgång, rent finansiellt. Däremot är det förstås möjligt att låta den offentliga sektorn växa obegränsat. Men då lämnar vi det blandekonomiska systemet och övergår i planekonomi.

Det finns ju lite olika modeller då också. Vi kan teoretiskt tänka oss att bara låta den traditionella välfärdssektorn växa och den enda vi då skulle göra var i princip att vårda varandra på olika sätt. Vi skulle då blir väldigt fattiga. Eller så kan vi även låta det som idag produceras privat istället produceras offentligt, mat, prylar, sjukvårdsapparater med mera. Men även det leder till fattigdom enligt all erfarenhet.

Så så länge vi vill leva i ett välmående land måste vi nog acceptera faktumet att den privata sektorn är viktig. Och att det inte är så enkelt att anställa alla arbetslösa i offentlig sektor.

Anmäl

Ingvar Eriksson skrev | 2010-02-08 15:59:36

Synd att debatten ska ligga på en så låg nivå.

Alla betalar skatt, även de som arbetar i den gemensamma sektorn, så skattebrist lär inte uppstå av sej själv. Det är alltså inte bara den privata sektorn som beskattas.

Det som är begränsningen av tjänstesektorn (den består av både privata företag och gemensamma verksamheter) är tillverknings- och livsmedelssektorerna, och det uttag var och en av oss är beredda att "nöja oss" med. Om vi vill ha större och blankare bilar, plattare TV-apparater, större bostäder och mer färdigmat osv. måste tjänsterna anpassas efter det.

Ju effektivare tillverknings- och livsmedelsindustrin är, och ju mindre vi nöjer oss med, desto fler tjänster har vi möjlighet att konsumera.

Det har inget att göra med ifall vi konsumerar gemensamt eller privat. Fördelen med en stor gemensam sektor är att då kan vi lägga ihop våra resurser och ta rationella beslut som vi inte har möjlighet till, var och en.

En generös gemensam sektor är den fattiges rikedom och en tillgång för alla. Glöm inte det!!
Det är därför vi ska ha ett relativt stort (men naturligtvis inte onödigt stort) skatteuttag.

6-timmarsdagen får vi väl ta till precis som man tidigare fastslagit 12-timmarsdagen som blev 10-timmarsdagen och vidare 8-timmarsdagen då arbetsveckan var 6 dagar.

Men det är klart att med nuvarande 40-timmarsvecka är det inte så enkelt att bara ta bort 25% i ett slag. Men med tanke på att fattigsverige kunde gå från 12 till 8 timmarsdag med samtidigt kraftigt förbättrad standard så är det nog möjligt i en snar framtid. Kanske t.o.m. tvunget.



Anmäl

robert gidehag skrev | 2010-02-07 20:58:04

Det är absolut ett säkrare sätt. Ett säkrare sätt mot en väldigt dålig ekonomisk utveckling och fattigdom för alla. Om det till sist inte finns någon privat sektor kvar, vad skall vi då beskatta?

Har inget emot 6-timmars arbetsdag. Om man själv får välja och göra upp med arbetsgivaren och lönen sätts därefter. Min fru jobbar deltid och får en lön baserad på deltid, det går utmärkt. Men tron att alla skall tvingas till det med bibehållen lön är verklighetsfrämmande i ett modernt samhälle. Jag jobbar mycket mer än 8 timmar per dag.

Men jag håller helt med dig om att företagen skall bära sina kostnader. Men vi behöver ju inte beskatta dem så hårt att de inte ens får försöka.

Anmäl

Ingvar Eriksson skrev | 2010-02-07 20:33:48

Ett säkrare sätt än "underlättning" för företag att skapa arbeten är att höja skatten och använda den till direkta anställningar i den gemensamma sektorn.

Om det inte skulle behövas folk där (i framtiden) är nog införandet av 6-timmarsdagen en än säkrare metod. Fast kanske lite dyrare.

F.ö. är det jättebra med nya (och gamla) privata företag, men de måste bära sina kostnader i längden.

Anmäl

Fler sidor

  • 1

Gör ett inlägg

Robert Gidehag

Robert Gidehag är 40 år och nationalekonom. Sedan 2004 är han vd för Skattebetalarnas Förening. Tidigare har han arbetat som chefekonom på HUI samt på Riksbanken och Finansdepartementet. Han har givit ut ett flertal skrifter och böcker om olika samhällsfrågor. Detta är dock hans första insats som bloggare. Robert är gift och har fyra barn, den äldsta 18 och den yngsta 4. Robert gillar god mat och dryck, att lyssna på musik i sin spektakulära musikanläggning och att springa maraton. Han har i sin ungdom fångat en tiokilosgädda.